Homeopati

SILVE-KLINIKEN

 

Södra Lundavägen 10, Staffanstorp

 

Tel: 046-254841, Mail: christina@silvekliniken.se

Homeopatins fördelar:

 

* En biverkningsfri medicins metod

 

*Ger inga skador på inre organ, är inte vanebildande eller beroendeframkallande

 

*Undertrycker inte sjukdomssymptomen utan går till roten till dina problem

 

* Hjälper att stimulera kroppens egen läkningsförmåga

 

* Lär dej respektera signalerna från din kropp

 

* Bidrar till minskad antibiotikanavändning

 

* Den snabbaste växande formen av alternativmedicin inom EU enligt WHO

 

 

Homeopatiska medel

Framställningen sker inte syntetiskt utan medicinen tillverkas från naturliga substanser som växter, mineraler och organiska substanser. Medlen produceras enllgt samma höga och stränga krav och kontroller (GMP) som andra mediciner.

 

Pillerna innehåller mjölksocker och ett verksamt ämne som genomgått en viktig potensierings- process. Dropparna innehåller en alkohollösning och verksamt ämne. Helt fritt från bindemedel, gluten och färgämnen.

 

Tillverkning

Homeopatiska medel tillverkas genom ett speciellt spädningsförfarande som kallas potensiering och finns i en mängs olika styrkor dvs potenser.

 

Vid tillverkningen framställs först en urtinktur - ett vatten eller alkoholextrakt och en del av denna urtinktur späds sedan med nio delar (D-potenser) eller nittionio delar ( C-potenser) lösningsmedel. Detta skakas dvs dynamiseras enligt ett speciellt rörelsemönster och antal gånger. Den första spädningen kallas D1 eller C1 och sedan fortsätter detta tills önskad potens är nådd tex D30 eller C30.

 

Homeopatins historia

Dr. Samuel Hahnemann (1755-1843) upptäckte och utvecklade homepatin underr en tid då filosofiskt och holistisk tänkande var högsta modet.

dessa teorier har vidareutvecklats och finslipats av en stor mängd homeopater runt om i världen och är idag en vetenskap som expanderar

 

 

 

 

Homeopatins historik:

 

Dr. Christian F. Samuel Hahnemann (1755 - 1843)

 

upptäckte och utvecklade homeopatin under en tid då filosofiskt och holistiskt tänkande var högsta mode. Dessa teorier har därefter vidareutvecklats och finslipats av en stor mängd homeopater och är idag en vetenskap som expanderar.

 

Homeopatin bygger på den teori som redan "medicinens fader" Hippocrates företrädde: att "liknande bör botas med liknande". Den tyske läkaren Samuel Hahnemann bekräftade av en slump vid 1800-talets början, denna teoris riktighet. Hahnemann översatte en lärobok i medicin och fann där en drog (kinin) som framställs ur en peruansk bark och som användes för att mildra malaria och andra febersjukdomar. Han blev nyfiken och experimenterade med drogen på sig själv, efter nägra dagar fann han att han hade utvecklat malarialiknande symtom.

 

 

Teoremet: "Vad det kan skapa kan det ocksä bota (SIMILIA SIMILIBUS CURENTUR)" var fött. Utifrän denna hypotes fortsatte Hahnemann att utveckla sina teorier och studera de symtom som uppstod vid intag av olika substanser på såväl friska som sjuka människor och erfarenheterna ledde fram till att Hahnemann regelmässigt ordinerade sina patienter ett homeopatiskt medel enligt similia lagen.

 

 

De homeopatiska medlen framställs på ett naturvänligt sätt. Det krävs ytterst liten del materiell substans fär att tillverka medicin, dessutom behöver patienten oftast endast ett minimalt antal doseringar, varför homeopati är en såväl skonsam som ekonomiskt attraktiv behandlingsform för alla parter.

 

 

Den klassiska homeopaten behandlar helheten. Att se alla patientens symtom tillsammans med det som sedan blommar ut som en infektion/sjukdom. Genom att välja endast ett medel och därefter tolka de reaktioner som patienten upplever, kan man bedöSamuel Hahnemanns gravmonument i Paris.ma om kroppens självläkande vitalkraft önskade just denna medicin.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Samuel Hahnemanns gravmonument i Paris.

 

 

Hippokrates medicinens "fader" var föregångaren till all modern medicinskt tänkande och även han hävdade homeopatins grundläggande princip att "liknande skall botas med liknande".

 

 

Viktiga fördelar med Homeopatisk behandling:

 

 

Helt biverkningsfri medicinering - som dock ibland kan ge upphov till en s.k. förstfärsämring, då kroppen intensifierar sina angrepp mot sjukdomen för att besegra den. Behandlingen belastar inte kroppen - all motståndskraft som patienten har, kan användas för sjukdomsbekämpning.Homeopatiska läkemedel kan kombineras med de läkemedel som patienten rekommenderats av läkare. Homeopati fungerar såväl pä människor som på djur.Homeopati strävar efter att bota sjukdomen i grunden och inte enbart lindra symptomen.

 

--------------------------------------------------------------

 

 

Då du besöker oss försöker vi under samtalet få en helhetsbild över dina symptom, symtomupplevelser och även bakomliggande orsaker, såväl fysiska som känslomässiga. Denna samlingsbild avgör vilket homeopatiskt läkemedel som bäst kan hjälpa Dig att bli av med, inte bara symptomen, utan din sjukdom. Målet är att effekten av den homeopatiska behandlingen skall bli varaktig.

 

Genom medlet aktiveras kroppens egen läkningsprocess och man kommer åt de bakomliggande orsakerna till besvären. Detta för med sig ett tillfrisknande på alla plan, både vad gäller den sjukdom Du sökte för och annat som varit i obalans.

 

Behandlingen är högst individuell och grundas helt på Hahnemanns regler som de uttrycks i "homeopaternas bibel" ORGANON som kom ut 1810. Det kan innebära att två personer med helt olika besvär kan få samma homeopatiska läkemedel, liksom två personer med samma besvär kan få olika homeopatiska läkemedel.

 

Homeopati lämpar sig lika väl för människor i alla åldrar som för våra husdjur. Homeopati har även med framgång använts i jordbruk och skogsbruk.

 

Homeopati är erkänd behandlingsmetod i många länder på jorden.

 

 

Homeopati som behandlingsform:

 

 

Ordet homeopati kommer från grekiskan. Homios= likartad och Patos= lidande. En behandlingsmetod där man använder homeopatiska mediciner som består av naturliga substanser från bl. a. mineral-, växt-, och djurriket. Man använder sig av principen "Liknande bör botas med liknande" dvs. för att bota en sjukdom måste man använda sig av samma substans som framkallar en likadan diagnos.

 

 

Motsatsen till Homeopati är Allopati där "Allo" betyder "Motsatt". Den traditionella läkekonsten innebär alltså att man behandlar med mediciner som "går emot" d.v.s. undertrycker den sjukdom eller de symptom den är avsedd att behandla. Ett exempel på hur tokigt detta kan vara är ex.vis när man behandlar en diarré med kräkningar, som beror på en förgiftning, med mediciner som dämpar uppkastningarna och stoppar diarrén.

 

 

Homeopatin vill bekämpa orsaken till sjukdomen och inte enbart symptomen som ju faktiskt bara indikerar att kroppen gör ett försök till självläkning. Homeopatiska läkemedel hämtas från från växt- mineral- och djurriket och de är mer eller mindre kraftigt utspädda. De framställs på ett speciellt sätt som kallas "potentiering". Homeopati är numera accepterad i många länder och på stark frammarsch. I vissa europeiska stater praktiserar ca en femtedel av läkarna homeopati. I Frankrike, Tyskland och England säljs homeopatiska läkemedel på apotek. I Sverige finns mer än 700 homeopater.

 

Här är några exempel på sjukdomar och andra besvär som kan behandlas med homeopati: Allergi / eksem - luftvägsinfektioner - huvudvärk / migrän - muskelsmärtor - reumatism - ledsjukdomar - fibromyalgi - ångest - mage/tarmproblem - hormonella störningar - PMS, menssmärtor - barnlöshet - klimakteriebesvär - urinvägsinfektion - urininkontinens - depression - trötthet - koncentrationssvårigheter - sömnbesvär.

 

Sjukdomar som patienten haft under lång tid och som kanske motstått all annan medicinsk behandling, behöver tid för att läka. Det homeopatiska läkemedlet börjar visserligen verka omedelbart, men eftersom det skall fungera som katalysator och stimulera kroppens egna läkekrafter, kan det dröja innan man känner av dess positiva verkan. Hur snabbt individen känner av en förbättring är mycket individuellt.

 

 

Vi hoppas att Hans Elvesjö inte har något att erinra mot att vi presenterar hans utomordentliga information på vår sida. Vill du läsa hela hans material finner du det här!

 

HOMEOPATIN I SVERIGE BÖRJADE VID UPPSALA UNIVERSITET

 

Det var Wahlenberg och Liedbeck som var orsaken till att homeopatin tog sin början vid Uppsala universitet. Deras insats visar att de var väl med sin tid.

 

Namnen Wahlenberg och Liedbeck har sedan undvikits i de officiella svenska idéhistoriska texterna och om de nämns så är det endast ur en negativ aspekt.

 

Även Nationalencyklopedin har en negativ attityd till homeopatin.

 

 

GÖRAN WAHLENBERG (1780-1851)

 

Dr Göran Wahlenberg hade titeln Professor Linnaeus vid Upsala Universitet. Han föreläste i botanik och pharmacia organica. 1826 började han studera homeopati och installationsföreläsningen 1829 behandlade detta ämne. Under sina föreläsningar om Materia Medica kom han även in på Hahnemanns Organon och Materia Medica Pura.

 

Han använde själv inte homeopatin men var en stor beundrade av Hahnemann och hans doktrin.

 

"By the death of Professor G Wahlenberg, M.D., Sweden has lost one of its great men, and the University of Upsala one of its members, who acquired for it fresh laurels in Europe" (Homoeopathic Times June 28, 1851)

 

 

Frängsmyr tar skeptiskt avstånd (på materialisters vis) från Wahlenberg och homeopatin (av honom kallad romantisk medicin), utan att ta hänsyn till att kliniska studier och experiment visar att homeopatin fungerar och har en signifikant terapeutisk effekt. (Svensk idéhistoria II sid 43-44)

 

 

PETER JACOB LIEDBECK (1802-1876)

 

Han föddes 1802 och var mycket aktiv i sitt liv. Intresset för medicin började när han som skolpojke läste Hufelands Art of Prolonging Life. Han blev student i Uppsala 1821, licenciat i medicin 1831 och medicine doktor 1835. Prosektor (ordinarie lärare vid medicinsk fakultet närmast under professor) för anatomisektionen på Uppsala universitet var han från 1831 till 1846 och föreläste där i anatomi men avstod från att bli professor. Därefter

 

flyttade han till Stockholm för att ägna sig åt homeopati. Intresset för homeopati började när han var på professor G Wahlenbergs föreläsningar om Materia Medica. Professorn använde själv inte homeopatin men var en stor beundrade av Hahnemann och hans doktrin.

 

Två gånger (1832 och 1844) har Liedbeck besökt den europeiska kontineten. Den första gången för att träffa Hahnemann och tala på hans möten. Den andra gången för att göra anatomiska studier för universitets räkning. Han läste mycket Rademacher och blev influerad av honom.

 

1876 skickade han sin skrift History of Homeopathy in Sweden till världskonventet som hölls i Philadelphia. Han dog 1876 efter att ha utövat homeopatin i 30 år.

 

 

Han har skrivit:

 

Om homöopatiska Medicinen och dess Litteratur, Upsala 1832

 

Homöopatiska underrättelser för Swenska folket, 1855-56 (månadstidskrift)

 

Organon för läkekonst (översatt till svenska) Sthm 1835

 

Kort framställning av homeopathiens närvarande ställning i främmande länder Sthm 1846

 

Homeopatin historia i Sverige och Norge

 

Han bidrog även med artiklar till tyska homeopatiska tidskrifter.

 

 

CARL SUNDBERG (1859-1931)

 

Han var professor i patologisk anatomi vid Karolinska Institutet, vetenskapsman och medlem av Nobelkommitén. Han var från början starkt kritisk mot homeopatin.

 

1926 föreslog han att homeopatin skulle studeras mer ingående. August Bier, professor i kirurgi, hade framlagt ett liknande förslag i Tyskland. Sundbergs förorsakade ett uppror i läkarkåren och många okvädingsord blev präntade i skrift. Han hade problem med sin hälsa och blev botad från sin sjukdom av en homeopat. Han gjorde också det förnuftiga att gå till källan och kontrollera om man verkligen kan bota med homeopati. Han följde flera sjukdomsfall som inte läkarna kunde bota under lång tid och kunde då konstatera att de flesta blev friska av homeopatiska medel på någon vecka.

 

Carl Sundberg skriver i ett förord till Homeopatiska självläkaren 1927 av Klara Fransén följande:"Liksom D:r Laurell har jag personligen fått bot av Fröken KlaraFranséns homeopatiska regim för ett av de smärtsammaste lidanden, som finnes (hjärtkramp, angina pectoris). Jag har nu på 2 3/4 år, under vilken jag följt denna ordination, ej haft ett enda anfall, medan jag före januari 1926 under 5 års tid hade svåra anfall, varje vecka 2 - 3 anfall, och däremellan en ständig tryckkänsla av dov smärta framför hjärtat, därav störd sömn m fl olägenheter, som också de nu

 

försvunnit. Under pauser i den nya behandlingen kunna förbud till det nya tillståndet inträda, men tar jag då min mysk (Moschus) eller rävkaka (Nux vomica),så gå r det förbi t o m på 1 - 2 dagar utan anfall".

 

 

KLARA FRANSÉN

 

Hon behandlade 48.000 patienter under sin verksamhet, som började i mars 1910.

 

Hon har även skrivit boken Homeopatiska självläkaren.

 

 

HARALD HELLEDAY (1895-1968)

 

Han tog realexamen 1910 och blev klar på Ulltunas lantbruksinstitut 1918. Däreftervar han lärare på lantbruksskolor. Vid 25 års ålder reste han till Philadelpia,USA och utbildade sig där till homepat (Doctor of Homeopathic Medicine) vid Hahnemann Medical College. Han utbildade sig även till läkare (Doctor of Medicine) och blev klar efter 4 års studier 1926. Han gifte sig 1930 med en kandensiska. Praktiken hade han i Stockholm. 1936 blev han anmäld för illegal konkurrens. Han fick inte använde namnet doktor. Från USA kom bekräftelser på att han var en bra läkare och även att han hade doktorsexamen. Detta gjorde att han frikändes. Tidskriften Homeopatins Seger utkom 1907-1912. Den återkom 1919. Haralds far doktor Hjalmar Helleday (1844-1922) var redaktör och utgivare för tidskriften till sin död 1922. Tidskriftens namn ändrades senare till Tidskrift för Homeopati med Sv För f Vet Hom som utgivare.

 

 

SVENSK HOMEOPATI PÅ 2000-TALET

 

I England och Tyskland (Stuttgart) har man homeopatiska sjukhus, medan man i Sverige är skeptisk till om homeopatin fungerar över huvud taget. Detta tyder på att det svenska vetenskapsetablissemanget är efter sin tid; beroende på influenser från 1800-talsfilosoferna Hägerström (värdenihelism och materialistisk verklighetsuppfattning) och Boström (tidlöst, ahistoriskt idésamhälle fritt från utveckling).

 

Sverige är det enda land i världen där läkare inte får använda sig av homeopati!

 

Den materialistiska fundamentalismen på 2000-talet upprepar ständigt gamla myter om homeopatin i avsikt att förhindra att den vetenskapliga sanningen börjar spilla över på den immateriella sidan. Denna fundamentalism är snarare ett tecken på svaghet än styrka för det är bara en tidsfråga innan den materialistiska muren faller. Ju striktare vetenskapspolitik desto sämre forskning. Dagens Medicin 050817 refererar till vetenskaps- och komplementärmedicinska etablissemangets Nationalencyklopedi för att visa att homeopatin är en icke-vetenskaplig lära! Det verkar som etablissemanget är mer intresserad av sin position än patientens bästa.

 

HOMEOPATI BYGGER PÅ PRAKTISK ERFARENHET

 

 

BEREDNING AV ETT HOMEOPTISKT MEDEL

 

Alla substanser som skall bli homeopatiska medel måste spädas ut i en lösning och skakas om. Denna process kallas potentiering. Ju mer lösningen är potentierad desto större läkemedelseffekt.

 

1. En urtinktur beredes av det material (växt, djur, oorganiskt) som skall användas till läkemedel.

 

2. En doppe av tinkturen utspäds med 99 droppar vatten eller alkohol.

 

3. Lösningen skakas. Då blir lösningen 1 c potens.

 

4. Man använder 1 c potensen för att med samma procedur skapa 10 c, 100 c osv.

 

5. Av det potentierade läkemedlet görs puder, piller och krämer.

 

 

MEDLET PRÖVAS PÅ FRISKA PERSONER

 

Man prövar en koncentrerad lösning av medlet på många personer t ex 100 st. Noterar de symptom de får. Därefter tar man medlet i homeopatiskt utspätt skick och då försvinner symtomen.

 

Symtomen skrivs in i Materia Medica för homeopatiska medel. Här är medlet uppslagsordet. Man har även gjort ett lexikon , ett Repertorium, baserat på symptom. Här är symptomen uppslagsorden.

 

 

HOMEOPATENS TILLVÄGAGÅNGSSÄTT

 

Hos homeopaten berättar den sjuke om sin sjukdomshistoria och om speciella, säskiljande symtom som patienten känner. Homeopaten noterar viktiga symptom.

 

Slår upp dessa i Repertoriet och får förslag på medel. Repertoriet måste ge minst tre utslag på samma medel för att man skall kunna använda det med framgång.

 

Man prövar ett medel åt gången. När patienten prövat medlet en månad återkommer han till homeopaten, som frågar om det skett några förändringar. Har det inte blivit några nämnvärda förbättringar görs en ny genomgång av symtomen för att se om några skall strykas eller läggas till. Patienten får ev ett nytt medel som prövas en månad osv.

 

 

EXPERIMENT OCH KLINISKA STUDIER

 

1. Davenas E Benveniste J et al: Human basiphil degranulation trigged by very dilute antiserum against IgE, Nature v 333, n 6176 p 816-8, 10 June 1988. Benvenistes experiment. ref 2 är ett bevis på att Benveniste hade rätt.

 

2. Milgrom: Thanks for the memory, Guardian March 15, 200. Professor Roberfroid gjorde samma experiment som Benveniste och kommit fram till samma resultat. Histaminlösningar både med och utan molekyler ger upphov till statistiskt signifikanta reaktioner.

 

3. Kleijnen J, et al Clinical Trials of Homeopathy, British Medical Journal, Feb 9, 1991, 302:316-323. Den här kliniska undersökning visar att av 107 homeopatiska behandlingar hade 81 (77%) positiva terpeutiska effekter.

 

4. P. Belon, J. Cumps, M. Ennis, et al.:Inhibition of Human Basophil Degranulation by Successive Histamine Dilutions: Results of a European Multi-Centre Trial,

 

Inflammation Research 48 Supplement 1, 1999:17-18. Den här studien har utförts av fyra respekterade laboratorier i Europa. Man gjorde 3 764 försök där lösningar av histamin var utspädda så att de inte fanns några histaminmolekyler kvar. Exempelvis histamin med utspädning av 1:100 gav signifikant effekt 15 av 19 gånger (se ref 2).

 

5. K. Linde, et al., Are the Clinical Effects of Homeopathy Placebo Effects?

 

Lancet, Sept 20, 1997, 350:834-843. Resulatet visade att patienter som hade tagit homeopatiska medel visade 2,45 gånger större terapeutisk effekt jämfört med placebo.

 

 

HOMEOPATISK ARSENIKOXID (Arsenicum album As3O2)

 

Ett forskarteam under ledning av A Khuda-Bukhsh (ref 6) vid universitetet i Kalyani, Indien har prövat verkan av ett homeopatiskt preparat baserat på arsenikoxid när det gäller att bota arsenikförgiftning.

 

Man hade två grupper av möss som fick det homeopatiska preparatet i olika doser(Ars alb 30 och Ars alb 200), en kontrollgrupp som fick det destillerade vattnet och en tredje grupp som fick alkohol.

 

Resultatet blev att alkoholen förvärrade arsenikgiftets effekt på levern. Det homeopatiska medlet minskade betydligt leverskadan. Det destillerade vattnet gav ingen effekt.

 

6. Khuda-Bukhsh: Ameliorating effect of microdoses of a potentized homeopathic drug, Arsenicum album, on arsenic-induced toxicity in mice, BMC Complementary and Alternative Medicine 2003, 3:7 beskrivet i Tidskriften Medikament nr 8 2003 sid 54 under titeln Homeopatpreparat mot förgiftning.

 

 

BELLADONNA LÖSER KRAMPEN I TARMVÄGGEN

 

Prof Karen Nieber, Leibzig Univ., ville bevisa att homeopati inte fungerar.

 

Hon menade att det bara kan förklaras med att vara en palcebo-effekt. För att förhindra en sådan placebo-effekt placerade hon en råttarm i en näringslösning tillsammans med sensorer för mätning av tarmens kontraktion. Hon lade till ett kontraktionsämne och fick en omedelbar kontraktion. Till lösningen där tarmen var i ett kramptillstånd tillfördes därefter Belladonna D90. När detta skedde

 

slutade omedelbart kramperna, vilket också kunde registreras på mätinstrumentet.

 

7. Dr Kavouras tipsade om detta experiment. Information finns på www.mtec-ag.de under rubriken The proof of effectivity by Leipzig University.

 

 

WHO-RAPPORT OM HOMEOPATI UNDER 40 ÅR

 

8. En WHO-rapport med utvärdering av granskade vetenskapliga artiklar under 40 år kommer fram till den slutsatsen att i de flesta fall är homeopatin överlägsen placebo i placebokontrollerade försök. Den visar också att modern medicin och homeopati är likvärdiga när det gäller att bota människor och djur.

 

 

ANDNINGSALLERGI

 

9. En grupp forskare vid universitet i Glasgow tillsammans med Glasgow homeopatiska sjukhus genomförde 4 studier på 253 patienter som led av andningsallergier. Resultatet visade 28 % förbättringar på de som fick homeopatiska medel i jämförelse med bara 3 % för de som fick placebo.

 

 

BRISTOL HOMEOPATHIC HOSPITAL

 

10. Spence D: Analysis of over 6,000 patients consultations at the Bristol Homeopathic Hospital from November 1997 to August 1999. Denna clinical outcome survey visar en förbättring för över 70% av patienterna som en följd av homeopatisk behandling

 

 

RESULTAT EFTER KLINISK BEHANDLING

 

11. Mathie R: Clinical outcomes research: contributions to the evidence base for homeopathy. Homeopathy 92, 2003 sid 56-57. 5 studier visar på homeopatins kliniska effektivitet, bl a att homeopatin är åtminstone lika effektiv som den konventionella medicinen i primärvården.

 

 

JÄMFÖRELSE MELLAN HOMEOPATISK OCH KONVENTIONELL MEDICIN

 

12. Riley D et al: Homeopathy and conventional medicine: an outcomes studycomparing effectiveness in a primary care setting, J Altern Complement Med 2001 7149-159. Resultat: Studien omfattade 3 olika sjukdomstyper. Det visade sig att homeopatin var minst lika effektiv som konventionell medicin.

 

 

ATT OBSERVERA

 

Hos homeopaten sker en individuell utvärdering av vilket medel som skall användas.

 

Detta innebär att ett medel har olika effekt för olika personer eftersom den är baserad på särskiljande symtom hos varje individ.

 

Läkaren har ett standardläkemedel för en viss sjukdom, som används på olika personer oavsett vilka särskiljande symtom de har.

 

Det går alltså inte att använda ett homeopatiskt medel som ett standardläkemedel.

 

Sådana undersökningar är felaktiga pga skillnaden i användandet av standardläkemedel (grupp/sjukdom) och homeopatiska medel (individ/symtom).

 

 

Jämförande undersökningar mellan homeopatiska och allopatiska medel kan endast utföras parallellt, där var och en följer sin egen princip dvs likhetsprincipen och olikhetsprincipen (clinical outcome survey)

 

Att blanda ihop principerna (som materialisterna gör) ger felaktigt resultat (placebocontrolled randomised controlled trails)

 

 

"It has been established beyond doubt and accepted by many researchers, that the placebo-controlled randomised controlled trial is not a fitting research tool with which to test homeopathy." (Medics attack use of homeopathy, BBC news/health 26 Aug 2005)

 

 

BENVENISTES EXPERIMENT

 

Jacques Benveniste är en fransk vetenskapsman, som gjorde det kontroversiella

 

experimentet med antikroppar, som reagerar på vissa blodceller. Han spädde ut

 

antikropparna så att det inte fanns någon molekyl kvar. Därefter hällde han den

 

utspädda lösningen i en burk med blodceller och skakade om. Då fick han en

 

reaktion, trots att det inte fanns några molekyler i lösningen. Man ansåg att detta

 

försök inte gick att upprepa på vedertaget vetenskapligt sätt men ett konsortium

 

av fyra oberoende laboratorier har under ledning av Professor Roberfroid gjort

 

samma experiment som Benveniste och kommit fram till samma resultat. Histamin-

 

lösningar både med och utan molekyler ger upphov till statistiskt signifikanta

 

reaktioner. Peter Fisher, drottningens läkare och Clinical Director, Royal London

 

Homoeopathic Hospital, skriver den 13 sept 2004 en insändare till The Times UK:

 

"In recent laboratory experiments university researchers from Belfast, Louvain,

 

Florence, Paris and Utrecht showed that homoeopathically diluted histamine

 

reduces allergic responses in-vitro".

 

Benvenistes experiment, utgör en vattendelare när det gäller tänkandet. Det finns

 

två sätt att tolka experimentet. Det ena tolkningen hänvisar till att vattenmolekyl-

 

konfigurationer är överförare av information med elektrisk resonans och inteferens

 

(resonanshomeopati). Detta har ännu inte bevisats pga att den homeopatiska lik-

 

hetsregeln förklaras med regeln om det motsatta (elektromagnetism och resonans).

 

Det andra tolkningen innebär att molekylerna blir kopierade i form av spegelmateria

 

(spegelpartiklar). Den kallar jag för spegelpartikelhomeopati.

 

Skillnaden mellan spegelhomeopati och resonanshomeopati är att informations-

 

tranportören i spegelpartikelhomeopati utgörs av elektromagnetiska vågor och

 

innehållet består av kopior av spegelmateria men hos resonanshomeopatin är

 

informationsinnehållet och transportören samma sak, nämligen elektromagnetism.

 

 

SPEGELPARTIKELHOMEOPATINS FUNKTION

 

Det homeopatiska medlet gör spegelkopior av sig själv vid skakning och verkar

 

genom att dessa kopior transporteras med mikrovågor i det andra informations-

 

systemet (den spegelvända kopian av nervsystemet) till de sjuka kanalerna och

 

ansamlingarna och löser upp dem pga att kopiorna sätter igång att kopiera sig

 

själva och utlöser en kedjereaktion. Kanaler och ansamlingar består av spegel-

 

partiklar. Kopiorna av medlet löser upp partikelblandningen med likartad struktur

 

(likhetsprincipen).

 

Den mörka materian är alltså en av den ljusa materians sammanhållande krafter.

 

Kopiorna kan även följa, som i Benvenistes experiment, den immunologiska

 

principen dvs kopiorna uppför sig som "nycklar" och receptormolekylerna

 

som "lås".

 

 

UTSPÄDNING, POTENSERING

 

Vid varje skakning under potentieringsprocessen bryts bandet mellan X och X*

 

samt X* och X* så att nya band uppstår X-X* och X*-X*. Dessa band kan brytas

 

för att den sammanhållande kraften är svagare än skakkraften.

 

Allmän formel X*~S*-S

 

(X=0, X*= stort antal) för potenser högre än D23

 

S = molekyler av vatten, alkohol, transmittorer, luftmolekyler e dyl

 

X = molekyler eller atomer av homeopatiska medel, feromoner

 

* = spegelvänd molekyl- eller atomkopia (spegelvärlden)

 

fria X*-X* ökar för varje skakning och utspädning och (X-X*) minskar

 

fria S* hålls lågt pga "neutralisation" (S-S*)

 

 

HOMEOPATISKA MEDEL FUNGERAR ENLIGT TRE PRINCIPER

 

1. LIKHETSPRINCIPEN

 

Spegelmolekylkopior upplöser spegelmateria kring samma molekyl (Upplösningsfas).

 

Upplösningsfasens två principer: attraktion genom gravitation och elektrostatisk

 

repellering.

 

Blyets (Pb) kopia (Plumbum Pb*) används för att behandla blyförgiftning dvs lagring

 

av (Pb*-Pb) blyföreningar i kroppen. Plumbum Pb* förs via det andra informations-

 

systemet till blyförgiftningen (Pb*-Pb), pga att Plumbum Pb* attraheras av

 

(gravitation) Pb* (lagrat i kroppen), vilken upplöses (-ve ändras till +ve) till

 

Pb* och Pb. Därefter gör sig kroppen av med Pb och Pb* försvinner direkt till

 

omgivningen.

 

(+ve) epsilon plus = elektrostatisk repellering mellan spegelatomer och vanliga

 

atomer

 

(-ve) epsilon minus = elektrostatisk attraktion mellan spegelatomer och vanliga

 

atomer (Pb*-Pb).

 

2. DEN IMMUNOLOGISKA PRINCIPEN

 

Benvenistes experiment: Ihopkoppling (E:H*) av histaminkopior (H*) och anti-IgE (E)

 

orsakar inhibation av basofilaktivering (avfärgning).

 

3. PRÖVNING PÅ FRISKA PERSONER

 

Den koncentrerade lösningen av medlet (X) drar till sig spegelpartiklar (X*) som

 

bildar (X-X*) och ger upphov till symtom. Homeopatisk utspädning av medlet (X*)

 

upplöser förbindelsen mellan X och X* så att symtomen upphör.

 

Medlets spegelmolekylkopior drar sig till liknande kroppsmolekyler under en längre

 

tid, om det inte finns någon spegelmateria att upplösa (Bindningsfas).

 

 

Dualistisk Biologi och Spegelpartikelhomeopati

 

 

REFERENSER

 

Andreev I: Does Water Have Memory? Orbita, 14 June 1980

 

Boericke, Dewey: The Twelve Tissues Remedies of Schüssler

 

Braun A: Homeoterapins metodik 1998

 

Davenas E Benveniste J et al: Human basiphil degranulation trigged by

 

very dilute antiserum against IgE, Nature v 333, n 6176 p 816-8, 10 June 1988

 

Elvesjö H: Dualistisk Biologi och Spegelpartikelhomeopati BoD 2003

 

Hahnemann S: Organon - Läkekonstens verktyg 1990

 

Homeopraktikern nr 2 2000 sid 5-7

 

Heine H: Homotoxicology and Ground Regulation System, Aurelia 2000

 

Kent JT: Materia Medica of Homeopathic Remedies 1989

 

Lorenzen: Microclustered Water,United States Patent, March 7, 2000

 

Milgrom: Thanks for the memory, Guardian March 15, 2001

 

Weeks N: Medical Discoveries of Edward Bach Physician 1940

 

Vithoulkas G: The Science of Homeopathy 1980

 

 

/av Hans Elvesjö 2005/